Mitt mående

Jag ska vara helt ärlig nu när jag skriver detta. Asså då menar jag HELT ärlig.
 
 
Det finns saker som jag ibland inte kan förklara, som tillexepmel HUR jag mår. Ibland vill jag bara stänga in mig själv och mina känslor i min egna lilla bubbla och inte berätta hur jag mår för stunden. Men på ett sätt vill jag ändå berätta. Jag vill berätta för dem som jag bryr mig om och dem som älskar mig, jag vill verkligen berätta.. Men hur lätt är det egentligen att berätta för någon om hur man verkligen mår.
Jag är en person som har väldigt lätt att öppna mig inför folk, det vet jag själv om. Men att sedan öppna sig för sin familj, släkt och vänner men sedan får höra "Det kommer att gå över." Det har jag fått höra så extremt många gånger, men ibland går det inte över. Ibland tar det såååå sjukt mycket längre tid att komma över en jobbig grej.
 
Jag har ibland svårare att släppa taget om vissa saker, och därför går jag under en period och bara tänker på det och lixom inget annat. Jag mår inte alltid bra, de gör inte alla. ALLA har vi upp och ner perioder och mina "upp och ner perioder" kommer välidgt ofta. En kort period kan jag vara hur glad och sprallig som helst och sen efter en dag eller två kan det vända. Det kan till och med vända från en sekund från en annan, men de är inte så sällan det händer. Men jag vet att jag själv kommer att må bttre med tiden. Det behövs bara tid.
 
Tiden behövs tas vara på, för mig och för säkert många andra. Men jag känner att just nu har inte jag alls tid för någonting. Jag mår inte bra, jag har haft stress i snart 3 veckor och well.. Jag går på medicin för det.
Jag har haft problem med min mage sen en tid tillbaka och NEJ jag är verkligen inte gravid. Jag har bara haft så fruktansvärt mycket i skolan känner JAG för viss del själv att jag haft och det är därför JAG mår fruktansvärt dåligt.
Och förra veckan när jag var hos läkaren berättade jag att det har lugnat ner sig och att jag inte känner av stressen/pressen lika hårt som för 3 veckor sedan. Men JAG själv tror att jag är stressad utan att jag märker det själv. Alltså tror jag att det är undermedveten stress men jag är inte helst säker.
Och jag kan också berätta att medicinen min läkare skrev ut till mig är har faktsit hjälpt! Så de är jag sjukt glad för.
 
Så vad ska jag säga utifrån detta...
Jo, att ibland mår jag såhär och det är helt normalt för både mig och flera andra.
 
 
Hoppas ni har de bra och får ett bra jullov samt en fin jul/nyår!



Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


Hemsida:


Kommentar: