Anna Liljedahl

Saknad, ledsen
Asså.. Åhh ni vet när man ska skiljas från någon man älskar riktigt mycket och så ska man inte träffa personen på 2 veckor eller flera månader.. DET är hemskt! Speciellt för flera stycker som har distansförhållande och har kompisar långt ifrån där man själv bor! Som jag tillexempel..
 
 
Min bästakompis bor i Växjö och vi har som sagt varit vänner i över 1 år, och VÅR relation är nog den starkaste jag någonsin har haft. Asså som ni har läst tidigare i ett inlägg så hade jag skrivit ett inlägg om min bästavän och lite sådant som ni kan lästa HÄR. Det är bara att blädra ner till ni ser rubriken "Fel? Ledsen! Besviken!" där jag har då skrivit om min bästakompis. Och ja, då var de mer komplicerat men NU är det på gång att bli bättre.
 
Hon bor iallafall i Växjö med sin familj och det är då alltså TYP 3 timmar med buss och 4 timmar med tåg, det beror på vad man väljer.. Ofta försöker jag ta buss MEN det är lite kneppigt när man går i skolan och ska tima bussarna med samma tid som man slutar. Men iallafall DÅ när jag skrev detta inlägget så var det KAOS så det går inte att beskriva men innan jag ens skrev detta så hade det varit kaos i nästan 1 helt år, för då en sak som jag hade gjort.. Och jag kan tala om att det inte var lätt att hålla kontakten bakom hennes föräldras rygg, men vi lyckades träffas och prata bakom deras ryggar! Och jag la nästan ALLA mina pengar VARJE månad för att kunna träffa henne.. Men i somras blev det att vi drog till Liseberg och det var hennes mamma som sa att hon kunde ta med mig till då Liseberg.. Vilket känns bra att hennes mamma förstår VARFÖR jag gjorde den här dumma sake jag gjorde för över 1 år sedan nu.. Men det känns bra att hennes mamma accepterar mig nu och att vi kan träffas utan att smyga med det. Och ja, då var det kaos och i somras var det lite kaos, men NU är det såååå mycket bättre!!
Och att ha en internett vän som henne det är speciellt!! Vi pratar nästan varje dag, och vi har hållit ihop i över 1 år och det har varit magi hela tiden enligt mig.. För vi har någon slags magis kontakt och ja.. Ni förstår nog hur jag menar. Men lixom med vissa personer så är de som att man har en magisk kontakt, eller ett speciellt band!
Och det är klart jag är ledsen när jag ska skiljas från min bästavän.. Det är alltid lika jobbigt om man bor fett långt ifrån varandra.. Men man kan ju inte precis få allt i livet.. Speciellt inte att få ens vänner att bo närmare en..
 
Och jag känner lite samma sak när det gäller min kille, han bor i Kungsbacka och ja.. Det är såklart 1 timme ifrån och närmare än Växjö.. Men samtidigt vill jag ju att HAN ska kunna bo ihop med mig, och ja.. Ni vet hela de där man bor tillsammans osv osv.. Men det är inte så himla lätt när man har skola att fokusera på och försöka komma ikapp med vissa ämnen man kanske ligger efter med. De är såklart att om man är i ett förhållande så vill man ju gärna att det ska fungera och att man ska kunna bo tillsammans och ja, hela de där som jag sa.. Men att inte träffa sin kille på över 2 veckor fine då gråter jag, för vi kan träffas oftare än vad jag och Filli kan..
 
Men när jag skiljs från min bästavän så är de HON som gråter och inte jag.. För jag kan typ inte gråta när jag skiljs från henne.. Jag får inte fram tårar.. Men inombords så gråter jag floder.. Eftersom vi inte ses så ofta.. Men på ett sätt så pratar hon och jag mycket i telefon och vi smsar varje dag samt pratar på skype nästan varje dag! Och för mig så är de som att vi är väldigt nära varandra fast ändå inte lixom.. Vi är lika nära som vi alltid har varit när vi har varit en hel dag eller några dagar. Lika nära som alltid.
 
 
 


 
#1 - J Eliza

så söta bilder!!