Anna Liljedahl

 

Igår så var jag ju inte på topphumör eller hur man ska säga. Det började redan i söndags när jag var med min kära syster Julia. Hon och jag kom hem till mig och skulle ut och ta lite bilder efter att vi hade varit i stan. Så när vi kom hem till mig så bröt jag halvt ut i gråt och stor grät ett bra tag och berättade om mina "problem" som jag har då i skolan. Allt handlar om skolan! Och igår när jag kom hem så mådde jag sämre än i söndags. Inte bara skolproblem nu utan också "kärleksproblem" eller hur man ska säga det. Att bli sviken för många gånger.. 

Hur roligt är det?? Inte särskilt roligt alls. Men iallafall jag mådde sämre. Och jag började stor lipa så fort jag kom innanför dörren hemma igår. Och mamma frågade om det handlade om skolan. Det gör de ju! Mesta delst. Jag bryr mig inte direkt om "kärleksproblemet" eller hur man ska säga. ALLT handlar typ om skolan. Så min ångest välde verkligen upp i mig. Jag hade ringt min mamma när jag var i skolan och jag sa att jag bara ville gråta och skrika för att då hade min ågest börjat ta över mig helt.. kändes det som. Men jag höll ju ut.. Och under skoldagen ringde jag även min mentor för jag behövde verkligen prata med henne.. Eftersom hon bara jobbar onsdag, torsdag och fredag så vart jag tvungen att ringa henne och berätta att jag mådde dåligt och behövde snacka med henne så fort som möjligt. Så vi tog det på telefon och vi ska typ prata imorgon också tror jag.

Men igårkväll så var det nog den värsta kvällen IGEN.. För några månader sedan så hade jag samma problem.

Kärleksproblem. Ibland undera jag varför det finns.. Men det är väll för att man ska få uppleva det och sedan bli krossad.. Eller något.. WHAT EVER.. En av killarna som jag har "hållit på med" visste om mitt lilla problem med ångesten och sådant.. Och tyvärr så fick jag veta igår att han inte hade känslor för mig längre. Visst han kan inte hjälpa det. Jag har självt varit där lixom. VI alla har varit där och vi vet hur det är att bli sårad!!

Men igår fick jag då veta att han inte hade känslor för mig längre och jag ÄLSKADE att han sa de just igår..

I min lilla ångest.. Eller hur man ska säga.. Nä men jag ska inte klandra honom för det. Han kan ju inte hjälpa de.

Så igår grät jag en aning mycket.. Och jag åt inte mycket heller för den delen. Jag åt skollunchen och sedan inget mera under typ hela dagen. Förutom vid ca klockan 22.00 för då vart jag sugen på ägg.. Så min kära mamma gjorde lite ägg till mig, eftersom hon visste hur mitt tillstånd låg till och hon kände att hon ville göra något åt mig.

Vad vet jag.. Hon gjrode iallafall ägg till sin gråtande dotter. Hon kom upp till mitt rum vid tio tiden igårkväll och såg att jag satt i min säng och grät floder. Så hon frågade om det var något annat. Men jag sa att det var ångesten som typ tog över mig. Vilket jag kände då iallafall.. Jag vart ju såklart ledsen för killen... Eller hur man ska säga..

Jag var mer ledsen över att han sa att vi inte skulle höras på 1 månad.. Eftersom samma sak hände i höstas med oss.. Så jag känner lite att han typ "leker" med mig eller hur man ska säga. Och jag har även känt den här killen i typ 3 år eller något, och han är verkligen den finaste killen man kan tänka sig! Men att bli på G med sin bästa killkompis... Det är INGEN bra idé kan jag säga. Det har hänt mig några gånger. Men denna killen är.. Jag venne..

Det är något speciellt med honom.. Och han är verkligen SPECIELL och UNDERBAR!! 

Men jag sa bara till min mamma att det var ångesten som tog över mig.. Och att jag hade ont i huvuet osv.. Jag sa INGET som "kärleksproblemet." Orkade verkligen inte med att dra upp de också mitt i allt ihopa.

Så min mamma sa att hon kunde göra lite ägg till mig, så hon gick ner och gjorde de till mig. Sedan frågade hon om jag ville följa med ut en runda med henne. Då var klockan strax över tio på kvällen. Men varför inte lixom?

Ut och gå en kväll kan ju vara skönt! Efter alla tårar man fällde igår lixom. Så när jag hade ätit så gick jag med min mamma ut på en runda med vår hund. Det var riktigt skönt.. Men alla tankar snurrade runt och vi gick där tysta.

Pratade ytterst lite med varandra.. Men det var bara skönt att komma ut lite. Jag skrev av mig lite som jag tänkte skriva här. Så mitt tillstånd igår såg ungefär ut såhär.

Men nu fan hoppas jag att jag inte får de på ett tag.. 

 

Det var de jag skrev igår..
Så imorse när jag vaknade så hade jag dels fått mens.. Och eftersom jag inte mins när jag hade den sist.. Så fick jag den imorse.. Vilket var skönt typ.. För denna månaden är snart slut och jag har varit lite orolig över när jag skulle få den. Men eftersom det har hänt mig lite saker när jag har mens.. Så ringde min mamma till en av mina lärare och sa att jag kanske skulle gå hem under dagen.. Vilket jag gjorde, jag gick hem efter första lektionen.

Sanningen är att för några år sedan fick jag åka in på akuten för att jag höll på att svimma två gånger och jag låg i soffan och skrek och grät.. Det berode alltså på mensen.. Det var ingen härlig känsla. Så jag är alltid lite orolig.

Men jag mår lite bättre nu, så tillbaka till skolan imorgon igen. Jag kämpar mig igenom denna skit saken!

Jag är jättetacksam för allt stöd jag får från min familj och mina kära vänner som finns vid min sida hela tiden!

Det betyder så oerhört mycket, speciellt när man är i denna lilla sittsen som jag är just nu.. Tack till er iallafall!♥